Kom och tänka på en sak, när man ser barndomsbilder av en någon annan, kompis eller släkten så blir kommentarerna nästan alltid åhh vad söt. Men när man själv är på den där bilden som är tagen för vad som känns som 100 års sen så vill man gärna täcka över den.
Fick tanken i huvudet, och undrar Varför?
Den där underbara tiden då man var så liten för att veta ett skvatt av omvärlden och man kommer inte heller komma ihåg vad man gjorde när man var så liten.
Tycker själv det är roligt att se andra när dom var små, bara det inte blir som Mormor som visar stolt upp sin släkthistoria vilket jag kan tycka är lite långdraget.
Ett random inlägg blev det här men det är bra det också.

En bild tagen av mig för ca 3 år sen med min dåvarande Nikon D40.